Valparna är äntligen här

Valparna som nyss låg och kittlade min handflata från insidan av Junis mage ligger nu i valplådan och diar för fullt.

På fredag morgon 16/10 så tempade vi Juni och då hade hon fått sin stora sänkning som indikerade på att dagen med stort D var runt hörnet. På kvällen så började hon visa sig besvärad, hon bädda smått och ville vara ifred från de andra hundarna. Hon hade kommit in i öppningsstadiet. Jag satt vaken med henne hela natten medan hon om vartannat bäddade för att sedan lägga sig och vila en stund. Det var en lång natt för oss båda.

På lördag morgon, 17/10, så var hon relativt lugn. Men vid 12.00 gick vattnet och då gick hennes oro över till koncentration & fokusering. Värkarbetet satte igång smått men hon var trött efter den långa natten. Krystvärkarna tog vid och första valpen, en brown and tan tik (T1), föddes först och kom till världen 14.25.


Men därefter stannade värkarbetet av. Juni var mycket trött. Hennes krystvärkar var ganska svaga medan hon födde den första valpen så vi var oroliga att hennes livmoder var så uttänjd att det försvårade hennes värkarbetet.


Den enorma lyckan över att valpningen hade satt igång gick snart över till en smärre oro. Men vi hade is i magen eftersom Juni inte visade tecken på att vara varken märkvärdigt orolig eller smärta. Hon fick lite kalk och energipasta. Men efter att hon inte fått krystvärkar på lite mer än 2 timmar så tog vi beslutet att åka in med henne till veterinären. Där stod Mikael och Nora på Djurläkarna Nord med den bästa tänkbara servicen.


Röntgen togs och vi fick en smärre chock - där på bilden ser vi 1, 2, 3, 4... 5(!!) valpar till! Ultraljud gjordes för att se hur stressade valparna var och om någon var död, det kunde vara det som stoppade upp hela processen. Men på UL så visade sig små, små hjärtan som slog starkt och var redo att födas. Veterinären trodde som vi, att hon var så slut efter sitt långa öppningstadie att hon helt enkelt inte hade energi nog. Juni sattes på dropp med socker och värkstimulerande.

Det tog bara 10 minuter så satte värkarbetet igång igen och hon hade kraftiga och fina krystvärkar. Nästa valp, en black and tan hane (H1), föddes 17:30. En stark liten krabat.


Nu hade Juni kommit igång helt och efter att Black and tan hanen (H1) föddes så kom resterande valpar som på löpande band. Juni briljerade och hon arbetade på så fint. Vi varvade med krystarbetet i bädden och genom att små trava i veterinärstationens korridorer.


Tredje valpen föddes 17:55 - en Brown and tan hane (H2). Fjärde valpen hade knappt tid att vänta och föddes strax därefter 18:15 - en Black and tan tik (T2).


Nu hade vi 4 små underbara valpar diandes på mamma Juni. Alla levnadsglada och starka. Inga rossliga eller svaga individer vilket var så otroligt skönt. Juni mådde också väldigt bra.

H2 (hane nr 2) hade en väldigt häftig blond sträng/slinga längs nacken ned mot skuldrorna. Något som vi aldrig sett förut. Han är också mörkare i tanet än sin brown and tan syster.


5e valpen föddes 18:40 - en black and tan tik (T3) och den sista valpen, en Brown and tan hane, föddes 19:15. Nu hade alla valpar fötts och Juni klarade av arbetet med bravur. Med lite socker och värkstimulerande kom vi igenom valpningen utan komplikationer vilket var otroligt skönt! Juni mådde bra hela tiden.

Fördelningen på valparna blev alltså 3st Black and tan, 3st Brown and tan. 3 tikar och 3 hanar. Läs mer här.

När jag skriver det här blogginlägget så är valparna 5 dagar gamla. De äter och går upp i vikt som det ska, alla sex. Mamma Juni är en duktig mamma även om hon behöver stöd från oss. Hon putsar och rår om de små precis som hon ska. Vi ligger i sängen i valprummet och beundrar mamma med hennes små. Det är så fantastiskt och om några veckor är det full rulle. Vi kan knappt vänta.

124 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Fotografering